Några tankar om hållbarhet

Januari 2020 påbörjades med en märklig kombination av oro och spänning hos oss. Jullovets oberäkneliga varma väder i Sverige och förödande bränder i Australien ger en bitter eftersmak. Samtidigt får vi inte tappa fokus och måste fortsätta jobba mot det vi är övertygade om är del av framtiden – delningsekonomi och ett mer hållbart sätt att konsumera på. 

Lösningen på klimatkrisen är inte enkel eller ensidig. Det krävs många ansträngningar på många områden. Att kol-användningen är en enorm bov i scenariot måste på något sätt nämnas. Det måste rådas bot på den alldeles för långsamma transitionen mot förnyelsebar energi (ping! passa på att tänka efter vad du själv har hemma). Men innovation på hög nivå är lika viktigt för att säkra en härlig framtid. Inte bara i materialval och teknisk utveckling utan även i förhållningssätt. Vi har, kanske naivt, en tro (/förhoppning), om att ägande inte kommer att vara något lika åtråvärt eller statusgivande i framtiden som det är idag. Att äga saker kommer kännas mer besvärligt och onödigt medan flexibiliteten i “on-demand” erbjudandet kommer ge möjlighet till en mer spännande livsstil och omväxling på ett smidigt sätt. 

Vi pratar ofta om ansvar hos olika aktörer och i huvudsak nämns individen, företagen och politikerna. Det finns dock en rad andra samhällsagenter som hamnar i skymundan och förväntas följa samhällets förutsättningar när de egentligen ska vara med och forma dem. Jag pratar exempelvis om investerare, media och influencers. De besitter en enorm makt och potential att förändra förutsättningarna för en hållbar värld. Investerare, med andra ord de som sitter på besluten om vilka företag som ska få utvecklas eller inte, bär ett enormt ansvar att styra pengarna mot socialt och miljömässigt medvetna initiativ. Journalister och media i stort beskrivs ofta som viktiga aktörer som speglar vårt samhälle men en missvisande, obefintlig eller vinklad spegelbild kan vara förödande. Personer med stort inflytande i sociala medier har även dem en skyldighet att inspirera till mer hållbara vanor. Många gör redan det men man ska inte underskatta faran i att uppvisa ett överflödigt liv som är byggt på helt ohållbara grunder. Det skapar en åtrå till helt fel saker. 

Några tankar från oss… Vilka aktörer tycker du bär större ansvar än vad som tilldelas dem? Hur tror ni framtidens konsumtion ser ut?